Som ni ser så sväljer bilen familjens skidor och snowracer utan mankemang. En väldigt fiffig detalj är det lilla vredet i bagageutrymmet som enkelt fäller ner baksätet, inget mer klättrande och knölande för att få in skidorna med andra ord!
Kallstart i minusgrader gick också bra, dessvärre hade inte dieselvärmaren slagits på trots att jag ställde in den på uppvärmning lagom till start. Kan ha varit mitt fel, jag försökte följa instruktionerna men kan man verkligen beskylla mig för misslyckandet efter att ha sett alla dessa reglage!?
Skandinavisk design brukar kännetecknas av rena linjer, enkelhet och minimalism. Vad som utgör den franska designens sigill vet jag inte men om man får bedöma utifrån den här interiören så är det inte ”less is more” i alla fall. Det finns tre (3!) digitala displayer som stjäl din uppmärksamhet när du kör, lägg därtill ett myller av knappar, spakar, vred och reglage.
Vanligtvis, inom mobiltelefonvärlden, brukar man tala om antalet klick som behövs för att få något gjort. Jag räknade inte men antalet klick för att få gps:en att visa vägen till skidspåren är alldeles för många. När jag väl fått gps-rösten att säga åt vilket håll jag ska köra så har barnen i baksätet somnat och frugan läst färdigt sin tidning. Efter en liten stund stannar jag bilen och slår av gps:en när den visat fel väg tre gånger.
När det kommer till körglädjen är min upplevelse delad. På tal om reglage så finns det en glädjepunkt och det är den stora ratten som återfinns där handbromsen skulle ha funnits om den inte vore automatisk (japp, den med). Med ett enkelt snurr så kan du enkelt välja mellan att köra fyrhjulsdrivet, i sport-läge, i noll-utsläppsläge (bara batteri) eller i ett auto-läge. Vid omkörning eller vid snabb fartökning slår jag om till sportläge och den två ton tunga kolossen sparkar lätt iväg och jag susar, eller snarare, brummar fram. När jag sedan åker omkring i innerstaden för att hämta upp lite golv i golvaffären (man får ju passa på) så slår jag hellre om till batteriläge. Här får man dock höja ett varningens finger till alla er som inte är vana vid att köra utan motorljud i innerstad; dina medtrafikanter som gärna vandrar tvärs över gatan utan att se sig för i vanliga fall lär göra det än mindre när de inte hör dig komma. Detta är förstås en fara för både dig och gångtrafikanterna och tar lite tid att vänja sig vid. Bilen är trots allt inte svårstoppad vid plötsliga infall från gångtrafikanternas strapatser, däremot känns det vid hastiga inbromsningar och vid kurvtagning att det inte är en lätt bil du sitter i utan en kloss på nätta tvåtusen kilo.
Imorgon blir det till att kryssa på motorvägen när det är dags för utflykt.
Första vändan gick till affären för veckohandel. En del fiffiga, men kanske inte helt nödvändiga, finesser överraskade oss. Exempelvis räcker det att man har nyckeln i fickan och handen på handtaget för att öppna och låsa dörrarna. Nyckeln i fickan räcker också för att slå på tändningen och starta bilen. Här nedan ser ni också hur smidigt bakluckan öppnar sig vid en handpåläggning och glider automatiskt upp, därefter räcker det med ett tryck på en knapp så stänger bakluckan återigen.
Trots att batteriet (batterierna?) är stora så rymmer bagaget gott och väl massor av påsar och en stor ryggsäck.
Att bilen har de där batterierna är ju förstås tjusningen med att få vara testpilot den här helgen. Försäljaren på Peugeot talade sig varm om hur han kunde köra strax över fyra kilometer, endast på batteriet. Fyra kilometer låter inte mycket och det är det inte heller, men att kunna susa fram till affären och handla är en fröjd. Att slippa höra de höga motorljuden är väldigt trevligt.
Mina första intryck av bilen är att den är väldigt rymlig invändigt, något tungrodd i svängarna, att inställningsmöjligheterna verkar oöverskådligt många samt att bilen har trivsam komfort i kupén med avseende till ljudnivån.
Dottern gillade dessutom möjligheten att kunna räkna stjärnorna när man valde att köra utan innertak. Glastaket ger en känsla av lite extra rymd i bilen. I dubbel bemärkelse.
Imorgon utmanar vi bilen med lite längdskidor.
Bilen är en boja när man inte använder den, när den bara står där på parkeringen och tickar. Skatt, försäkring, parkeringsavgifter, värdeminskning, stöldrisken i storstan… Men allt det där slipper jag bekymra mig för den här helgen! I hård konkurens lyckades jag med bedriften att övertyga en jury att jag är rätt person att vara testpilot för nya Peugeot 305 MXH. Det ska bli en fantastisk känsla att få köra en ny, fulltankad miljöbil. Sannolikheten att vi någonsin kommer att kunna gå till bilhandlaren och slänga upp 440 papp och casha ut en lyxvariant av en splitter ny miljöbil känns i nuläget fjärran. Därför är det med ett leende lika brett som mina axlar som jag ger mig i kast med uppdraget.
Planen är att hämta ut bilen i eftermiddag och sedan utsätta den för Stockholms eftermiddagstrafik och den trånga parkeringen utanför storhandeln i Kungens kurva. Kommer det vara svårt att parkera en så stor bil? Kommer den att rymma alla våra matkassar?
Därefter kommer vi att göra en större utflykt för att sätta bilen på långfärdsprov. Lite oklart än vart vi kommer att hamna men med fria mil och tanken full så ligger vägen öppen. Melodifestivalen i Karlstad? Vasaloppet i Mora? Treriksröset? En sväng runt Hisingen? Häng med så får du se!
